Häromdagen dök det upp en ovanligt spännande post på LinkedIn. Ett par danska museer (M/S Maritime Museum, M/S och Statens Museum för Kunst, SMK)* har gjort en studie om text på museer och nu publicerat sina resultat i en rapport. Jag blev alldeles till mig av glädje över att någon äntligen tagit sig an utställningstexter på ett strukturerat sätt med grund i empiri och vetenskap, men blev också nervös över vad rapporten skulle visa. Tänk om allt jag arbetar med och för skulle visa sig fel! (Dessutom kände jag ett visst mått av frustration över att danskarna är lite hetare på kunskap om utställningstext än svenskarna, men det försöker jag ha överseende med - insikterna är överordnade).

Rapportens framsida med den danska titeln Tekst i samtale.

Nu har jag läst rapporten och lugnat ner mig lite. Rapporten bekräftar mycket av den kunskap jag förvärvat genom åren om utställningstext. Dessutom slår den effektivt hål på några seglivade myter kring utställningstext. Jag tänkte fokusera på två myter och två bekräftade insikter här, men jag misstänker att jag kan få anledning att återkomma med fler aspekter från rapporten i andra inlägg.

Två myter som rapporten slår hål på

En seglivad myt inom museivärlden när det kommer till text är att besökare inte vill läsa text. Den här idén har följt med mig under hela mitt yrkesliv. Jag har hört siffror på hur många ord besökare tros läsa i en utställning, men aldrig sett någon studie som visar på att det skulle vara sant. Den danska studien har bland annat frågat besökare om de kan föreställa sig att uppleva museet utan text. De får ett tydligt nej från 90% av de svarande på M/S och 75% på SMK. De kan också visa att besökare läser när de går på museer, att hur mycket man läser i en utställning också har ett samband samman med läsvanor i övrigt i livet, samt med utbildningsnivå.

Besökare läser för att få ny kunskap. De uppskattar och efterfrågar texter som är nära knutna till föremål och/eller verk. Besökare med barn letar efter ”krokar” i texten – information, poänger eller iakttagelser, som sticker ut, som gör att de vuxna kan blir ett slags guide till barnen.
En annan fördom om besökare är att de vill ha snabb digital kommunikation som ljud eller video och därför inte vill läsa text. Även detta visade sig i studien inte vara sant. Besökare vill läsa text, för det är där de får svar på sina frågor. En del besökare vill läsa texter som fokuserar på enskilda föremål, medan andra söker efter utställningens övergripande budskap. De drivs av nyfikenhet och ett ”varför?” (utställningens röda tråd) och de vill också att texterna i viss mån ska kunna spegla sig i texterna, att texterna ska väcka känslor och ta tag i dem. Ytterst få besökare orkar läsa text på sin telefon när de går på museum. Det var dock aningen fler besökare på M/S som efterfrågade ljud än på SMK – kanske något som har med förväntningar på ett kulturhistoriskt museum respektive ett konsthistoriskt museum att göra?

Två personer läser text i en utstsällning om David Bowie. — ÄNTLIGEN en studie som visar data på det jag observerat i många år. Besökare vill läsa. Bild från David Bowie utställningen på Kulturhuset i Stockholm.

Två insikter som rapporten bekräftar

En grundförutsättning för själva rapporten är att museibesök är en social handling. 90 % av de som besöker danska museer gör det tillsammans med andra. (En god gissning är att förhållandet är liknande i Sverige.) Studien ville därför ta reda på textens roll i en social kontext. Det visade sig att på M/S läste 48% av de svarande texter när de är tillsammans med andra. På SMK är siffran 35%. Besökare talar också med sitt sällskap om vad de läst. De läser i stor utsträckning för att få input till samtalen med sällskapet och för att kunna prata med eventuella barn om vad de ser.

Det finns en paradox i att museibesök sker tillsammans med andra men att läsningen är individuell. Men studien visar att det upplevs okej att läsa för sig själv och sedan dela insikter eller iakttagelser med sina följeslagare. Besökare med barn letar efter höjdpunkter i texten, eftersom de har mindre tid att läsa själva.

Det här insikterna bekräftar iakttagelser jag själv har gjort och andra undersökningar jag tagit del av tidigare om att vi går på museum tillsammans och att texterna kan bli ett sätt att vara sociala tillsammans. Jag skulle vilja lägga till möjligheten för människor att läsa högt från utställningstexter, något som jag själv ofta har i bakhuvudet när jag skriver. Om texterna fungerar att läsas högt – då kan jag vara ganska säker på att de kommer nå fram och göra sitt jobb.
Den kanske viktigaste slutsatsen i rapporten handlar om texternas funktion. Texternas funktion är avgörande för hur de ska skrivas. Rapporten slår fast att det inte finns ett entydigt sätt att skriva texter som fungerar för alla besökare. Därför behöver varje museum och varje utställningsteam fundera över vilken roll texterna ska ha i utställningarna. Textens funktion kommer att avgöra vilka hur texterna skrivs, vilken svårighetsnivå, vilka ordval, meningsbyggnad och struktur de har. Detta gäller både generellt i museet som helhet, inom varje utställning och (som jag ser det) för varje text i utställningen. Vem skriver vi för? Vad är viktigast att förmedla? I vilken situation fungerar texten? Hur förhåller den sig till den omgivande utställningen? Vad ska den få besökarna att upptäcka? Rapportförfattarna uppmuntrar därför alla museer att ta en diskussion om textstrategi på sitt museum, utifrån de förutsättningar som gäller för just ditt museum.

Jag kan inte annat än stämma in och är mycket glad att det nu finns en tydlig rapport som vi kan luta oss mot i det fortsatta arbetet för bättre texter på museer. Tack Danmark!

Texter som befinner sig nära det de berättar om blir lästa. Besökare söker information om föremål och verk och vill ha svar på sina frågor. Spårvägsmuseet, Stockholm, 2022.

* Studien är gjord M/S Maritime Museum (M/S) och Statens Museum för Kunst (SMK) i Danmark i samarbete med Nationalt Videncenter for Læsning. De har under 2022 samlat in empirisk data i form av en enkätundersökning av publikens läsvanor och textens roll i utställningsupplevelsen, genomfört kvalitativa fokusgruppsintervjuer, observationer och ”walk-alongs” för att kartlägga publikens läsmönster och gjort textanalys av utställningstexter på M/S Martime Museum och Statens Museum för Kunst. Rapporten finns att ladda ner i sin helhet hos Organisationen Danske Museer.