Twitter
Följ sofiesord på Twitter
Facebook
Gilla ORD & TEXT på Facebook

Välkommen till ORD & TEXT!

Sofie Bergkvist, foto: Malin Kihlström

Bergkvist ORD & TEXT drivs av Sofie Bergkvist.
Vi jobbar med utställningsproduktion och text.
Vi skriver texter som folk förstår och gör utställningar som folk är delaktiga i.

Vill du vet mer om företaget, klicka på de olika rubrikerna.

På bloggen här nedanför kan du läsa inlägg framför allt från före 2013.
Vill du diskutera museifrågor hittar ni mig på Twitter @sofiesord.
Vill ni se bilder från mitt liv, kolla på Instagram: @sofiesord.
Företaget finns också på Facebook.

Hoppas vi ses!

Hej igen!

(c) Sofie Bergkvist 2016

Från den första november går det bra att anlita mig för uppdrag igen.

Jag kommer framför allt jobba med utställningar och museer och erbjuder

  • Curation
  • Produktion/projektledning
  • Innehållsutveckling
  • Upplevelseutveckling
  • Research
  • Text

Ett stort nätverk gör att jag även kan ta på mig att producera hela utställningar, med både innehåll, design och upplevelse.

ORD & TEXT kommer att vara min formella bas, men större samarbeten kommer också bli aktuella framöver. Jag jobbar för att uppdatera denna sida och/eller uppstå i annan form framöver.

Kontakta mig gärna direkt:

sofie (a) ordochtext.se
+46-722 41 05 02

Visst gör det ont när texter brister

Just nu pågår en bloggstafett om språk, makt och demokrati som Centrum för lättläst dragit igång. De här frågorna är drivkraften bakom min arbete med att skriva klara, tydliga och lätta texter som alla kan förstå. Därför vill jag bidra med ett inlägg som knyter an till temat.

Min övertygelse är att en bra text kan bekräfta läsaren, medan en dålig text som är svår att förstå, kan trycka ner sin läsare genom att få den att känna sig dum som inte förstår. Om det här har jag skrivit tidigare.

Men det händer att jag får reaktioner från de personer vars texter jag bearbetat. Ibland verkar det som att också en bra, inkluderande text kan göra lite ont. Fast då handlar det om något annat.

För ett tag sedan fick jag just en sådan reaktion från en person vars text jag bearbetat. Min uppgift var att bearbeta texten för att fungera i ett sammanhang där många olika läsare skulle komma i kontakt med texten. I min bearbetning av text fanns läsaren med i texten i form av ett du. Jag använde enklare ord, kortare meningar och färre fackuttryck. Jag bad senare den ursprungliga författaren att faktagranska texten och fick tillbaka ett mail där hen menade att stilen inte passade och att hen inte ville ha sitt namn med i samband med texten.

Delvis handlar den här reaktionen om ett missförstånd kring vad min respektive hens uppgift egentligen var, och hen hade inte förstått mitt uppdrag. Men jag tror också att reaktioner som den här beror på att det gör lite ont att släppa ifrån sig den makt en har över läsaren i och med det krångliga språket.

En text med ett krångligt språk, långa meningar, svåra ord och många fackuttryck kan skapa ett avstånd mellan läsaren och författaren. Med hjälp av orden och meningarna kan författaren känna sig smart och överlägsen eftersom hen har kunskap som inte läsaren har. Det blir viktigt för författaren att behålla den här kunskapen själv och därmed behålla sin position gentemot läsaren.

Om jag nu skriver om texten, så att läsaren är inkluderad, känner att den förstår komplicerade saker och får ta del av kunskapen som den ursprungliga författaren har, då betyder det att den ursprungliga författaren också tappar lite av sin makt och sin position.

Det gör ont.

När jag arbetar med delaktighet i andra sammanhang, till exempel i museivärlden, talar jag ofta om att man i delaktighetsprojekt måste våga släppa ifrån sig makt. Det är svårt eftersom vi gärna vill ha kontroll och det gör lite ont att låta någon annan får tolkningsföreträde. Det är rent praktiskt också ganska svårt att faktiskt genomföra och kräver övning.

För mig hänger det här ihop. Delaktighet i samhället, i kulturproduktion, i vård, i skolan handlar om makt. Mitt bidrag till att ge fler personer makt i samhället handlar om att skriva så alla kan förstå och att skapa delaktighet också i andra sammanhang. Det må göra lite ont, men det är helt nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. I slutändan tror jag att vi alla mår bra av texter som talar med sin läsare och inte till.

Länkar till andra inlägg hittar du på Centrum för lättläst.

Varsågod Lunds Kommun! Här kommer tips på hur ni kan skriva så folk förstår.

Häromdagen fick vi besked om att vår 6-åring hade fått plats på fritids till hösten. Tillsammans med två olika blanketter som vi ska fylla i och skicka in till Lunds Kommun, fick vi även en folder. Foldern hade titeln ”INFORMATION OCH AVGIFTER för den kommunala förskoleverksamheten, pedagogiska omsorgen och skolbarnomsorgen.”

Foldern talar om vad vi ska betala, vilka olika verksamhetsformer, öppettider och villkor som gäller för barn som Lunds Kommun tar hand om medan deras föräldrar jobbar, studerar, söker jobb eller tar hand om syskon. Den är kopierad på en vikt A4. Typsnittet är Times New Roman, 10 pt (eller ännu mindre). Lite här och var finns små bilder på nåt som ser ut som ugglor. Längst ner på varje sida finns en ännu mindre text där det står: ”Antagen av kommunfullmäktige 2003-11-27 § 121 Kompletterad 2007-10-17 av Barn- och skolnämnd Lund öster…. osv.”

På första uppslaget finns en tabell, där vi ska kunna läsa vad vi ska betala för vårt barn. Den är dock så snårig att jag inte riktigt kan förstå vad just vi ska betala. Där står också hur de beräknar taxan, och hur du kan få syskonrabatt. På nästa sida beskriver de verksamhetsformerna som kommunen erbjuder, liksom öppettider. Texten är full av passiva verbformer. (”Allmän förskola erbjuds…” ”Syskonrabatt medges…”)

På nästa uppslag finns lagtext citerad. ”Enligt skollagen 2a kap § 1 ska ‘Hemkommunen svara för att barn som är bosatt i Sverige erbjuds förskole-verksamhet och skolbarnomsorg. Verksamheterna kan också anordnas av enskilda.’” Uppslaget ger mycket viktig information, bland annat om vad som gäller när en förälder är arbetslös, eller för barn med behov av särskilt stöd. Tyvärr är texten väldigt svårt att ta till sig.

Nu vill jag hjälpa Lunds Kommun!

Det finns många knep för att skriva så att folk förstår. På köpet brukar en sådan text bli trevlig att läsa, personlig och inbjudande.

Här kommer några tips:

1. Skriv det viktigaste.

Det finns ingen anledning att citera lagparagrafer i en informationsfolder till föräldrar. Välj ut den information din läsare behöver och skriv inget annat. Om någon vill veta mer utöver det som står i foldern, och om de vill läsa lagtexten, erbjuder ni dem att kontakta er.

2. Strukturera tydligt med lockande rubriker

Börja med något positivt. Det är trevligt att få höra att det är roligt att mitt barn ska få börja på fritids. Vad det kostar kan gott komma längre fram. Börja med att gratulera till en plats i Skolbarnomsorgen och skriv kanske något om att Lund är Sveriges bästa skolkommun eller något liknande. Strukturera sedan texten tydligt och logiskt. Mitt förslag är att börja med att förklara de olika formerna av omsorg, därefter öppettider, avgifter och sedan villkoren som gäller. Använd gärna frågor i rubrikerna. Då hittar läsaren snabbt svar på det som han eller hon vill ha reda på.

3. Förklara det som är krångligt

De många olika begreppen som finns är svåra att förstå för många. De flesta föräldrar använder orden dagis och fritids till vardags. Relatera till dessa och förklara eventuellt också varför vi i stället vill använda förskola och skolbarnomsorg. Välj också alltid ett enklare ord framför ett svårt. Klicka på länken nedan för att hitta exempel på ord som ni lätt byter ut.

http://www.regeringen.se/content/1/c6/01/97/75/e28ebb27.pdf

4. Skriv enkla, korta, raka meningar

Ibland tror vi att vi måste skriva formellt och krångligt för att bli trovärdiga. Men ofta är det faktiskt tvärtom. Dela upp långa meningar i två. Använd helst rak ordföljd, dvs. skriv ”Förskolan är öppen från kl 6.30 till kl 18.30” (i stället för Öppettiderna på förskolan är 6.30 – 18.30). Ibland kan det vara bra att testa att säga det du vill att läsaren ska förstå högt. Talspråket kan hjälpa dig att hitta det enkla.

5. Skriv i aktiv form och med tydlig avsändare

Det finns många fördelar med att använda aktiv form och att skriva till ett tänkt du. Genom att skriva ”Vi erbjuder förskoleplats till ditt barn”, skapar du en relation till din läsare. Hon eller han känner sig direkt tilltalad. Det skapar förtroende. Du visar att Lunds Kommun faktiskt är ett ”vi” och att det finns människor som är aktiva i att ta hand om läsarens barn. Det är också lättare att förstå eftersom det är konkret.

6. Tänk på layouten!

Att göra en snygg, tilltalande folder handlar inte bara om yta. Det är faktiskt också betydligt lättare att läsa och förstå en text som har en genomtänkt form. Typsnitt, rubriker och storleken på texten kan vara avgörande för om en läsare ens orkar börja läsa! Det finns säkerligen mycket information som aldrig når sin tänkta läsare på grund av att formen inte lockar till läsning. Satsa därför lite extra på professionell grafisk formgivning. Det kan löna sig i längden!

Slutligen vill jag nämna att det finns en lag som säger att alla offentliga verksamheter ska uttrycka sig vårdat, enkelt och begripligt. Jag tycker det är på tiden att fler tar sitt ansvar och arbetar aktivt med sitt språk. Det är en fråga som inte bara handlar om förtroende och förståelse utan som ytterst handlar om demokrati.

Textkonsulten Bergkvist ORD & TEXT skriver, bearbetar och anpassar texter åt företag och organisationer som vill ha klara, tydliga och lättlästa texter som alla kan förstå.

Om Lust och Last och att välja perspektiv

Nationalmuseum gör en utställning om sex och publiken strömmar till. Recensioner och debattartiklar låter inte heller vänta på sig. Jag går också dit så klart. Jag är framför allt nyfiken på hur en stor statlig myndighet väljer att ta sig an diskussionen kring sexualitet, normer och konst i en utställning. Jag försöker vara sansad i mina förväntningar och avstår från att läsa recensioner innan jag går dit. Men jag vet att de flesta som sett den inte varit oberörda.

Museet visar en introduktionsfilm till utställningen. Inte många av besökarna kommer in medan jag sitter där. Det är jag och tre män. Filmen berättar bland annat att utställningen Lust och Last inte ger en heltäckande bild av den erotiska konsten från 1500-talet och framåt. Därmed gör filmen intryck av att vara en brasklapp, men den gör också museet till tydlig aktör i sin utställning. Den berättar att de har valt ett perspektiv.

Nationalmuseets salar är stora och det är svårt att få en överblick av utställningen från början. Texterna i utställningen är tryckta i rosa på vit bakgrund. Rosa är säkert inget slumpval. Nationalmuseum vill säga att de har valt ett feministiskt perspektiv i utställningen. Museet har delat in utställningen i olika teman. Några av rubrikerna är: Med hull och hår, Venus – olympens femme fatale, Mellan dygd och last, Oskuld eller?, Stadens baksida-prostitution, betraktaren som smygtittare, privatliv och intimitet. Utställningen blandar nya och gamla verk. En del verk har en längre förklarande text, medan andra bara visas med verkets och konstnärens namn.

Museets feminsistiska infallsvinklar tydliggörs framför allt genom två olika perspektiv i utställningen. Det första är att visa på det starka idealet med gammal man trånar efter/gifter sig med/avgudar/förälskar sig i, ung oskuldsfull flicka. Museet tydliggör hur detta ideal har funnits under väldigt lång tid och på sätt och vis även är giltigt idag.

Det andra är frågan kring vem som är betraktare och vem som är objekt. Det är möjligen en gammal fråga inom konsten, men Nationalmuseum väljer att visa hur det blir extra tydligt i den erotiska konsten. Många moderna verk i utställningen refererar till den här frågan, men även flera äldre verk. Det mest tydliga är väl Martin van Meytens Knäböjande nunna som också har blivit omslagsflicka för utställningen (om än i censurerad form). Men frågan finns även med i verk som Cecilia Parsbergs I can see you but you can’t see me liksom i några av museets texter.

Det perspektiv Nationalmuseum valt kan självklart diskuteras (det görs också av t.ex. Malin Hedlin Hayden och Jessica Sjöholm Skrubbe, forskarassistenter vid Konstvetenskapliga institutionen, Stockholm universitet i DN). Det är dessutom intressant att lyfta att museet valt att göra sig själva och sitt perspektiv så pass tydligt i utställningen.

En besökare i utställningen hördes kommentera utställningens perspektiv: ”Det är ju mycket tolkning, en modern tolkning som kanske inte stämmer överens med konstnärens.” Hon verkade sakna perspektivet av konstnären. Malin Hedlin Hayden och Jessica Sjöholm Skrubbe saknar ett bredare normkritiskt perspektiv. De hävdar också att när konst hamnar på institution så strippas den på ideologiskt innehåll. Ja, den strippas på innehåll, men den fylls också med ett annat, en tolkning av konsten i relation till andra verk och i relation till hur museet väljer att visa konsten.

I museibranschen har det under många års tid funnits en diskussion kring huruvida museerna ska ta ställning, provocera och göra utställningar med budskap, eller om de på ett mer traditionellt sätt ska visa sina föremål och konstverk så som de är.

Jag tillhör de som tycker museerna ska ta ställning och välja perspektiv. Anledningen till det är att även ett ”icke-ställningstagande” är ett perspektiv. Även en utställning som ger sig ut för att neutralt visa historien från A – Ö har valt ett perspektiv. Därför är det extremt viktigt att vara tydlig med vilket perspektiv utställningsproducenten väljer. Detta sätt att jobba kräver också en speciell kompetens hos museernas personal och eventuella samarbetsparter. Det kräver också mod från museiledningar. Det finns också risker med det sättet att arbeta. Riskerna är att viktiga perspektiv inte kommer med. Det finns också en stor risk att en del personer blir upprörda över utställningarna.

När det gäller Lust och Last har Nationalmuseum verkligen valt ett perspektiv. Därmed har de också valt bort andra. De är också tydliga med sitt val och museet blir på sätt och vis en aktör i utställningen. En del upprörs över det. En del tycker det blir politiskt korrekt. Jag kan tycka att utställningen i det här fallet har blivit aningen plattare som helhet än vissa av verken i sig. Men däremot tycker jag det är lovvärt att stora statliga Nationalmuseum vågar ta i ett svårt ämne. Det är också intressant att de genom att ta sig an detta ämne bidrar till en större debatt i samhället om normer och ideal. Även om de inte lyckas säga allt, har de lyft en fråga och fått igång ett samtal. Det om något, är en otroligt viktig uppgift för museer i Sverige idag.

Om bildspråk, utställningstexter och poesi

Jag deltar just nu i en skrivarcirkel. I cirkeln skriver vi prosa och poesi och ger sedan respons på varandras texter. Den här veckan handlar det om att skriva en dikt och fokusera på bildspråk, alltså på metaforer och liknelser. I poesins värld är bilderna som vi förmedlar med texten viktiga. En bra poet måste kunna variera sitt bildspråk så att hon undviker klyschor eller utnötta fraser. Vissa fraser är så utnötta att de blir löjliga. Dina ögon är som brunnar att drunka i, är en klassiker som ingen tar på allvar längre.

Mitt förhållande till metaforer är komplicerat. Det är roligt att leka med metaforer. Det är spännande att hitta på nya kombinationer av ord som jag inte prövat tidigare. Men bildspråk är också lurigt. Det gäller särskilt när jag vill vara säker på att folk förstår det jag skriver eller säger.

Jag jobbade för några år sedan med något som heter Kontaktpersonverksamheten (hopplöst långt ord). Där var mitt uppdrag att matcha nyanlända invandrare med etablerade malmöbor så att de kunde träffas, prata och utbyta erfarenheter med varandra. Jag var ofta ute och berättade om möjligheten att få en kontaktperson för nyanlända. Det hände många gånger att jag måste förklara att en kontaktperson inte hade med eluttag i väggen att göra. Och faktiskt hände det ibland att infödda svenskar också missförstod vad det handlade om när vi undrade om de ville ha nya kontakter?

Att skriva texter som folk förstår handlar i stället om att försöka skriva konkret. Det är inte alltid lätt, men oftast går det om man tänker efter lite extra. Det kan till och med löna sig genom att man undviker att använda slitna ord som alla redan använt.

Ibland ser man på företags hemsidor formuleringar som den här: Vi fokuserar på helheten och erbjuder både anpassade samt paketerade lösningar för att alltid sätta slutanvändaren i centrum.

Med en sådan formulering måste läsaren gissa vad företaget menar. Kanske går det bra att gissa för någon som är van att tolka text. Men om företaget vill vara säker på att få fram sitt budskap är det bättre att vara konkret och skriva precis det som de vill att läsaren ska få reda på om dem, och inget annat.

Ett annat tillfälle när det kan löna sig att vara konkret är i utställningstexter. En utställningstext måste tala till sin läsare direkt, medan hon faktiskt står upp och troligen är på väg vidare. Texten måste också hänga ihop med och driva på berättelsen i hela utställningen. Då är det viktigt att texten berättar precis just det som besökaren behöver veta just där och då, och inget annat. Att skriva utställningstexter som fungerar, är nästan en konstform i sig, i alla fall när det utförs riktigt bra. Och då kan det konkreta till och med bli poetiskt.

Precis som det är viktigt att fundera över för vem du skriver, är det viktigt att fundera över sammanhanget du skriver för. Det lönar sig nästan alltid att vara konkret, och spara på metaforerna. Vill du skriva många metaforer är det bättre att gå med i en skrivarcirkel i poesi!

Rätt text för rätt läsare

Den här texten fick jag av Louise Andersson som är informatör på Malmö Museer. Hon har den uppsatt på sin anslagstavla som en påminnelse om att skriva lätt.

(Klicka på bilden för större text)

Vi vet tyvärr inte varifrån texten kommer så det känns inte helt rättvist att lägga ut texten som ett exempel på obegriplig text utan att låta författaren komma till tals. Finns det någon som känner igen texten är ni så klart välkomna att höra av er.

Texten är troligen en sammanfattning av en avhandling. Den innehåller akademiska begrepp och långa meningar som beskriver vad boken handlar om i överskådliga ordalag. Ibland behöver vi använda ett specialiserat språk för att få fram exakt de nyanser som forskaren vill förmedla. Den akademiska branschen bygger många gånger på diskussioner kring olika begrepp och deras innebörder. En riktigt skarp forskare kan uttrycka sig så att hon kan förmedla sin forskning i en vidare krets än den akademiska.

Men varken Louise eller jag förstår särskilt mycket av vad den här texten egentligen handlar om, trots att vi har en viss erfarenhet av museologiska teorier. Därför tycker jag det är ett solklart fall där skribenten skrivit svårare än vad hon egentligen behöver.

Språkkonsulten Jenny Forsberg skriver i sin bok Tydliga texter:

Den skribent som använder onödigt krångliga ord kan ha många anledningar, här kommer några exempel:

  • Hon tycker att det låter finare.
  • Hon tror att man måste uttrycka sig på det sättet.
  • Hon förstår inte vad texten egentligen betyder.
  • Hon vill undvika ett känsligt ämne.

För att inte skriva onödigt krångligt är det viktigt att fundera över vem du skriver för. En text som bara kommer att läsas av jurister kan självklart innehålla fackspråk och ett avtal som ska hålla i en domstol likaså. Däremot behöver en begravningsbyrå som på sin hemsida berättar vad som gäller vid en bouppteckning förklara det på ett sätt som alla kan förstå.

Jag har också lagt märke till att vissa företag nu för tiden skickar med en enkel sammanfattning av villkorsförändringar när jag ska godkänna dem på nätet. Det är en god service som visar att företaget respekterar sina läsare genom att tala om vad villkorsförändringarna betyder för just mig. Det gillar jag!

Rätt text vid rätt tillfälle för rätt läsare.

Bergkvist ORD & TEXT är igång

Bergkvist ORD & TEXT startade på riktigt i augusti 2010. Det ska bli riktigt kul att ta oss an nya uppdrag, samarbeten och utmaningar. Hoppas vi möts!

Språk är makt

Jag menar att alla egentligen behöver lättlästa texter. Alla tycker det är ganska skönt att läsa en text som flyter och som har enkla ord som är lätta att förstå och relatera till. Ingen vill egentligen ha krångliga, byråkratiska texter, fulla med fackspråk och bisatser.

Språk handlar om makt. Genom vårt språk kan vi utöva makt. Med en svår text med massor av tunga ord och krånglig meningsbyggnad kan man få människor att känna sig lite korkade. Ta till exempel ett brev jag fick från Arbetsförmedlingen en gång. Det var fullt av byråkratiska ord och skräckinjagande uppmaningar. Självklart handlar det om att Arbetsförmedlingen vill visa sin makt över mig, att jag måste göra som de säger. Men jag är övertygad om att de hade tjänat på att skriva en trevlig inbjudande text som talade direkt till mig i stället.

Detta gäller inte bara myndigheter och byråkrater. Jag tror företag också tjänar på att skriva tydliga och inbjudande texter till sina kunder. Och det är jag inte heller ensam om att tycka. De flesta PR-experter håller med mig.

Låt mig ta ett exempel. Häromdagen skulle jag köpa en rakapparat till min man. Då fick jag veta att den ena hade total flexsystem hydral sensor medan den andra hade tripple flash micro feeling (eller vad det var). Detta sa mig ingenting. Jag vill inte höra fackspråket. Jag vill veta att jag får en rakapparat som rakar bra, har blad som håller länge, och har en hyfsad laddningskapacitet.

Rakapparat-företagen tror kanske att de genom sitt fackspråk håller mig lite i schack och på avstånd. De vill visa att de kan nåt som inte jag kan och därför ska jag överlämna mig helt i deras händer. Men eftersom de får mig att känna mig lite korkad som inte förstår nåt om rakapparater så blir jag lite irriterad. Och en irriterad kund är inte så bra. Bättre då att skriva texter som bekräftar mig, som får mig att känna att jag faktiskt kan lite om rakapparater. Då känner jag mig som en smart kund som har kontroll över mina inköp.

Jag vill ge alla möjligheten att få läsa klara, tydliga och lättlästa texter, som i stället för att få människor att känna sig dumma, får dem att bli lite klokare och fatta smarta beslut. Alla människor har rätt att förstå text.

Därför har jag startat företaget Bergkvist ORD & TEXT.