Twitter
Följ sofiesord på Twitter
Facebook
Gilla ORD & TEXT på Facebook

Visst gör det ont när texter brister

Just nu pågår en bloggstafett om språk, makt och demokrati som Centrum för lättläst dragit igång. De här frågorna är drivkraften bakom min arbete med att skriva klara, tydliga och lätta texter som alla kan förstå. Därför vill jag bidra med ett inlägg som knyter an till temat.

Min övertygelse är att en bra text kan bekräfta läsaren, medan en dålig text som är svår att förstå, kan trycka ner sin läsare genom att få den att känna sig dum som inte förstår. Om det här har jag skrivit tidigare.

Men det händer att jag får reaktioner från de personer vars texter jag bearbetat. Ibland verkar det som att också en bra, inkluderande text kan göra lite ont. Fast då handlar det om något annat.

För ett tag sedan fick jag just en sådan reaktion från en person vars text jag bearbetat. Min uppgift var att bearbeta texten för att fungera i ett sammanhang där många olika läsare skulle komma i kontakt med texten. I min bearbetning av text fanns läsaren med i texten i form av ett du. Jag använde enklare ord, kortare meningar och färre fackuttryck. Jag bad senare den ursprungliga författaren att faktagranska texten och fick tillbaka ett mail där hen menade att stilen inte passade och att hen inte ville ha sitt namn med i samband med texten.

Delvis handlar den här reaktionen om ett missförstånd kring vad min respektive hens uppgift egentligen var, och hen hade inte förstått mitt uppdrag. Men jag tror också att reaktioner som den här beror på att det gör lite ont att släppa ifrån sig den makt en har över läsaren i och med det krångliga språket.

En text med ett krångligt språk, långa meningar, svåra ord och många fackuttryck kan skapa ett avstånd mellan läsaren och författaren. Med hjälp av orden och meningarna kan författaren känna sig smart och överlägsen eftersom hen har kunskap som inte läsaren har. Det blir viktigt för författaren att behålla den här kunskapen själv och därmed behålla sin position gentemot läsaren.

Om jag nu skriver om texten, så att läsaren är inkluderad, känner att den förstår komplicerade saker och får ta del av kunskapen som den ursprungliga författaren har, då betyder det att den ursprungliga författaren också tappar lite av sin makt och sin position.

Det gör ont.

När jag arbetar med delaktighet i andra sammanhang, till exempel i museivärlden, talar jag ofta om att man i delaktighetsprojekt måste våga släppa ifrån sig makt. Det är svårt eftersom vi gärna vill ha kontroll och det gör lite ont att låta någon annan får tolkningsföreträde. Det är rent praktiskt också ganska svårt att faktiskt genomföra och kräver övning.

För mig hänger det här ihop. Delaktighet i samhället, i kulturproduktion, i vård, i skolan handlar om makt. Mitt bidrag till att ge fler personer makt i samhället handlar om att skriva så alla kan förstå och att skapa delaktighet också i andra sammanhang. Det må göra lite ont, men det är helt nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. I slutändan tror jag att vi alla mår bra av texter som talar med sin läsare och inte till.

Länkar till andra inlägg hittar du på Centrum för lättläst.

Hen är här för att stanna.

Kivi & Monsterhund kommer ut på Olika förlag idag.

I mitt förra blogginlägg använde jag ordet hen. Jag ville berätta om en person som uttryckte en åsikt. Jag ville att åsikten skulle vara i centrum inte vilket kön personen hade. Därför valde jag att inte skriva hon eller han utan använda det neutrala ordet hen.

Jag är övertygad om att om jag beskrivit personen med ett kön, hade läsarna gjort sig bilder av personen utifrån detta. Hon och han ger oss associationer mer eller mindre medvetet om personers egenskaper. Ofta är bilderna vi får helt irrelevanta.

Hittills har jag bara fått positiva reaktioner på att jag använde ordet, som museikollegan som äntligen förstod hur ordet kunde användas.

Men det är uppenbart att ordet hen väcker känslor. Idag släpps en ny barnbok som genomgående använder ordet hen, Kivi och Monsterhund (Olika förlag), och boken har redan genererat massor av artiklar och kommentarer. Häromdagen skrev Karin Milles, docent i svenska tillsammans med företrädare för Olika förlag, Karin Salmson och Marie Tomicic, en debattartikel i Svenska Dagbladet att det behövs ett nytt ord i svenska språket. De skriver bland annat att ”särskiljandet av kön ger negativa konsekvenser för båda individ och samhälle och att en friare inställning utan lika stark könsindoktrinering skulle ge en bättre framtid.”

Artikeln har fått nära 1000 kommentarer i skrivande stund och mängder av bloggare kommenterar artikeln och användningen av ordet. En del är positiva. Andra tror att språk inte kan förändra världen. Och ytterligare några, (för övrigt ganska välbekanta kritiker av allt vad feminism och jämställhet står för) oroar sig över att ordet är till för att sudda ut könsskillnader.

Jag välkomnar användningen av hen eftersom det ger mig möjligheter att berätta sådant som inte nödvändigtvis är kopplat till kön. Jag ser att fokus på kön ibland står i vägen för det jag egentligen vill berätta och då ser jag hen som ett bra sätt att komma runt det.

Jag undrar vilket museum som blir först med att använda hen i en utställningstext.

Varsågod Lunds Kommun! Här kommer tips på hur ni kan skriva så folk förstår.

Häromdagen fick vi besked om att vår 6-åring hade fått plats på fritids till hösten. Tillsammans med två olika blanketter som vi ska fylla i och skicka in till Lunds Kommun, fick vi även en folder. Foldern hade titeln ”INFORMATION OCH AVGIFTER för den kommunala förskoleverksamheten, pedagogiska omsorgen och skolbarnomsorgen.”

Foldern talar om vad vi ska betala, vilka olika verksamhetsformer, öppettider och villkor som gäller för barn som Lunds Kommun tar hand om medan deras föräldrar jobbar, studerar, söker jobb eller tar hand om syskon. Den är kopierad på en vikt A4. Typsnittet är Times New Roman, 10 pt (eller ännu mindre). Lite här och var finns små bilder på nåt som ser ut som ugglor. Längst ner på varje sida finns en ännu mindre text där det står: ”Antagen av kommunfullmäktige 2003-11-27 § 121 Kompletterad 2007-10-17 av Barn- och skolnämnd Lund öster…. osv.”

På första uppslaget finns en tabell, där vi ska kunna läsa vad vi ska betala för vårt barn. Den är dock så snårig att jag inte riktigt kan förstå vad just vi ska betala. Där står också hur de beräknar taxan, och hur du kan få syskonrabatt. På nästa sida beskriver de verksamhetsformerna som kommunen erbjuder, liksom öppettider. Texten är full av passiva verbformer. (”Allmän förskola erbjuds…” ”Syskonrabatt medges…”)

På nästa uppslag finns lagtext citerad. ”Enligt skollagen 2a kap § 1 ska ‘Hemkommunen svara för att barn som är bosatt i Sverige erbjuds förskole-verksamhet och skolbarnomsorg. Verksamheterna kan också anordnas av enskilda.’” Uppslaget ger mycket viktig information, bland annat om vad som gäller när en förälder är arbetslös, eller för barn med behov av särskilt stöd. Tyvärr är texten väldigt svårt att ta till sig.

Nu vill jag hjälpa Lunds Kommun!

Det finns många knep för att skriva så att folk förstår. På köpet brukar en sådan text bli trevlig att läsa, personlig och inbjudande.

Här kommer några tips:

1. Skriv det viktigaste.

Det finns ingen anledning att citera lagparagrafer i en informationsfolder till föräldrar. Välj ut den information din läsare behöver och skriv inget annat. Om någon vill veta mer utöver det som står i foldern, och om de vill läsa lagtexten, erbjuder ni dem att kontakta er.

2. Strukturera tydligt med lockande rubriker

Börja med något positivt. Det är trevligt att få höra att det är roligt att mitt barn ska få börja på fritids. Vad det kostar kan gott komma längre fram. Börja med att gratulera till en plats i Skolbarnomsorgen och skriv kanske något om att Lund är Sveriges bästa skolkommun eller något liknande. Strukturera sedan texten tydligt och logiskt. Mitt förslag är att börja med att förklara de olika formerna av omsorg, därefter öppettider, avgifter och sedan villkoren som gäller. Använd gärna frågor i rubrikerna. Då hittar läsaren snabbt svar på det som han eller hon vill ha reda på.

3. Förklara det som är krångligt

De många olika begreppen som finns är svåra att förstå för många. De flesta föräldrar använder orden dagis och fritids till vardags. Relatera till dessa och förklara eventuellt också varför vi i stället vill använda förskola och skolbarnomsorg. Välj också alltid ett enklare ord framför ett svårt. Klicka på länken nedan för att hitta exempel på ord som ni lätt byter ut.

http://www.regeringen.se/content/1/c6/01/97/75/e28ebb27.pdf

4. Skriv enkla, korta, raka meningar

Ibland tror vi att vi måste skriva formellt och krångligt för att bli trovärdiga. Men ofta är det faktiskt tvärtom. Dela upp långa meningar i två. Använd helst rak ordföljd, dvs. skriv ”Förskolan är öppen från kl 6.30 till kl 18.30” (i stället för Öppettiderna på förskolan är 6.30 – 18.30). Ibland kan det vara bra att testa att säga det du vill att läsaren ska förstå högt. Talspråket kan hjälpa dig att hitta det enkla.

5. Skriv i aktiv form och med tydlig avsändare

Det finns många fördelar med att använda aktiv form och att skriva till ett tänkt du. Genom att skriva ”Vi erbjuder förskoleplats till ditt barn”, skapar du en relation till din läsare. Hon eller han känner sig direkt tilltalad. Det skapar förtroende. Du visar att Lunds Kommun faktiskt är ett ”vi” och att det finns människor som är aktiva i att ta hand om läsarens barn. Det är också lättare att förstå eftersom det är konkret.

6. Tänk på layouten!

Att göra en snygg, tilltalande folder handlar inte bara om yta. Det är faktiskt också betydligt lättare att läsa och förstå en text som har en genomtänkt form. Typsnitt, rubriker och storleken på texten kan vara avgörande för om en läsare ens orkar börja läsa! Det finns säkerligen mycket information som aldrig når sin tänkta läsare på grund av att formen inte lockar till läsning. Satsa därför lite extra på professionell grafisk formgivning. Det kan löna sig i längden!

Slutligen vill jag nämna att det finns en lag som säger att alla offentliga verksamheter ska uttrycka sig vårdat, enkelt och begripligt. Jag tycker det är på tiden att fler tar sitt ansvar och arbetar aktivt med sitt språk. Det är en fråga som inte bara handlar om förtroende och förståelse utan som ytterst handlar om demokrati.

Textkonsulten Bergkvist ORD & TEXT skriver, bearbetar och anpassar texter åt företag och organisationer som vill ha klara, tydliga och lättlästa texter som alla kan förstå.

Karin Milles resonerar om kvinnliga konstnärer

Jag skrev till Karin Milles som är forskare på Söderstörns Högskola och bland annat skrivit boken Jämställt språk och
frågade henne om hon hade några bra tips på hur vi kan beskriva kvinnor som är konstnärer utan att för den skull tillskriva dem egenskaper som vi inte vet om de har. Så här svarade hon apropå mitt tidigare blogginlägg om kvinnliga konstnärer:
Hej Sofie!
Det är en bra fråga du ställer. Problemet med epiteten kvinnlig och manlig är att de är dubbeltydiga: de betyder både ”egenskapen att vara kvinna eller man” respektiva ”typiskt kvinnliga eller manliga egenskaper”. Det var ju inte problematiskt innan vi började ifrågasätta att det fanns en naturgiven koppling mellan de två: dvs att alla kvinnor var och borde vara kvinnliga och samma sak för männen.

Idag är den kopplingen starkt ifrågasatt, vilket gör att det alltid kan uppstå missförstånd när man använder orden, som exempelvis när man talar om kvinnliga konstnärer. Menar man att de inte bara är kvinnor – utan också har så kallat kvinnliga egenskaper?

Nu verkar ju din gamla svensklärare ta in ett mer socialkonstruktivistiskt perspektiv i sina föreläsningar kring varför konstnärer som är kvinnor gör annorlunda konst än konstnärer som är män, så kritiken som riktas mot honom kan faktiskt vara orättvis och baserad på sådant du skriver i din blogg – att man kan känna misstänksamhet mot en äldre man som ger sig på kvinnofrågan etc.

Jag tycker att orden kvinnlig och manlig är de bästa vi har just nu, om man inte vill trassla in sig för mycket (det finns ju en hel del akademiska omskrivningar som används inom genusvetenskapen men som inte är till nytta här). Sammanhanget får klargöra att man inte menar konstnärer med ”typiskt kvinnliga egenskaper”, utan konstnärer som är kvinnor.

Man kan ju också använda den här dubbeltydigheten för att belysa just de skilda villkoren för kvinnliga och manliga konstnärer: att man oftast benämner konstnärer som är kvinnor som just ”kvinnliga konstnärer”, medan de som är män benämns ”konstnärer” bara. Det är ju en allmän trend.

Det är väl också på sin plats att också nämna, som en del i en liknande föreläsning om kvinnliga konstnärer att alla såna här skillnader mellan kvinnors och mäns villkor och beteenden är generaliserande. Kvinnor och män som individer kan alltid gå på tvärs. Inte alla kvinnliga konstnärer har ju målat interiörer (Siri Derkert), också manliga konstnärer målar hemmiljöer (Carl Larsson)…

Men sedan ska man också fråga sig om det alltid är relevant att använda uttrycket ”kvinnliga konstnärer”. Längre in i föreläsningen kan man ju benämna dem bara konstnärer: att de är kvinnor står väl vid det laget klart…
Men bättre svar än så har jag inte! Hoppas det var till någon hjälp!

/Hälsar Karin
Karin Milles
Institutionen för kommunikation, medier och it
Södertörns högskola

Kvinnliga konstnärer?

På en återträff med min gymnasieklass under julhelgen träffade bland andra jag min svensk- och historielärare, Sture Gunell. Nu för tiden föreläser han om konst och berättade bland annat om hur han ofta blir ifrågasatt när han föreläser om kvinnliga konstnärer. Det är inte sällan unga kvinnor som upprörs och undrar varför han talar om kvinnliga konstnärer och på vilket sätt de är just kvinnliga i sitt konstnärskap.

Jag kan känna igen mig i de där som ifrågasätter en äldre man som plötsligt ska lyfta fram kvinnliga konstnärer, när hela konstnärskanon är full av män som aldrig blivit kategoriserade (och bedömda) just utifrån att de är män. Och jag själv ifrågasätter gärna epitetet kvinnlig framför t.ex. företagare, som jag skrivit om tidigare.

En google-sökning på ordet ”kvinnligt” ger en hel del absurda förslag på ord att sätta efter ”kvinnligt”: Kvinnligt håravfall, kvinnligt ledarskap, kvinnligt företagande, kvinnligt könsorgan, kvinnligt naturväsen, kvinnligt entreprenörskap, kvinnligt manligt, kvinnligt ordspråk sov. Det är ganska roande när man börjar fundera mer på det här ordet och vad det för med sig.

Kvinnlig konst?

Men vad ska vi säga då? Vi behöver ett ord för konstnärer som har två x-kromosomer helt enkelt. Konstnärer med snippa. Och gärna på samma gång ett sätt att tala om män som är konstnärer som inte automatiskt gör dem till norm.

Eftersom jag hävdar att det är viktigt att vara medveten om vilka ord vi använder och vad orden signalerar lovade jag Sture att försöka hitta ett ord som kan fungera och jag i min tur ber mina läsare om hjälp! Hur ska vi tala om konstnärer som är kvinnor, där det är relevant att tala om dem som kvinnor, men utan att för den skull tillskriva dem essentiella, orubbliga, kvinnliga egenskaper? Vad tycker du? Finns det kanske redan ett bra ord? Har du fler exempel på när epiteten kvinnlig och manlig blir problematiska?

Vill du läsa mer om konst och jämställdhet rekommenderar jag boken Konsten så funkar det (inte) av Vanja Hermele som ges ut av KRO.

Om bildspråk, utställningstexter och poesi

Jag deltar just nu i en skrivarcirkel. I cirkeln skriver vi prosa och poesi och ger sedan respons på varandras texter. Den här veckan handlar det om att skriva en dikt och fokusera på bildspråk, alltså på metaforer och liknelser. I poesins värld är bilderna som vi förmedlar med texten viktiga. En bra poet måste kunna variera sitt bildspråk så att hon undviker klyschor eller utnötta fraser. Vissa fraser är så utnötta att de blir löjliga. Dina ögon är som brunnar att drunka i, är en klassiker som ingen tar på allvar längre.

Mitt förhållande till metaforer är komplicerat. Det är roligt att leka med metaforer. Det är spännande att hitta på nya kombinationer av ord som jag inte prövat tidigare. Men bildspråk är också lurigt. Det gäller särskilt när jag vill vara säker på att folk förstår det jag skriver eller säger.

Jag jobbade för några år sedan med något som heter Kontaktpersonverksamheten (hopplöst långt ord). Där var mitt uppdrag att matcha nyanlända invandrare med etablerade malmöbor så att de kunde träffas, prata och utbyta erfarenheter med varandra. Jag var ofta ute och berättade om möjligheten att få en kontaktperson för nyanlända. Det hände många gånger att jag måste förklara att en kontaktperson inte hade med eluttag i väggen att göra. Och faktiskt hände det ibland att infödda svenskar också missförstod vad det handlade om när vi undrade om de ville ha nya kontakter?

Att skriva texter som folk förstår handlar i stället om att försöka skriva konkret. Det är inte alltid lätt, men oftast går det om man tänker efter lite extra. Det kan till och med löna sig genom att man undviker att använda slitna ord som alla redan använt.

Ibland ser man på företags hemsidor formuleringar som den här: Vi fokuserar på helheten och erbjuder både anpassade samt paketerade lösningar för att alltid sätta slutanvändaren i centrum.

Med en sådan formulering måste läsaren gissa vad företaget menar. Kanske går det bra att gissa för någon som är van att tolka text. Men om företaget vill vara säker på att få fram sitt budskap är det bättre att vara konkret och skriva precis det som de vill att läsaren ska få reda på om dem, och inget annat.

Ett annat tillfälle när det kan löna sig att vara konkret är i utställningstexter. En utställningstext måste tala till sin läsare direkt, medan hon faktiskt står upp och troligen är på väg vidare. Texten måste också hänga ihop med och driva på berättelsen i hela utställningen. Då är det viktigt att texten berättar precis just det som besökaren behöver veta just där och då, och inget annat. Att skriva utställningstexter som fungerar, är nästan en konstform i sig, i alla fall när det utförs riktigt bra. Och då kan det konkreta till och med bli poetiskt.

Precis som det är viktigt att fundera över för vem du skriver, är det viktigt att fundera över sammanhanget du skriver för. Det lönar sig nästan alltid att vara konkret, och spara på metaforerna. Vill du skriva många metaforer är det bättre att gå med i en skrivarcirkel i poesi!

Rätt text för rätt läsare

Den här texten fick jag av Louise Andersson som är informatör på Malmö Museer. Hon har den uppsatt på sin anslagstavla som en påminnelse om att skriva lätt.

(Klicka på bilden för större text)

Vi vet tyvärr inte varifrån texten kommer så det känns inte helt rättvist att lägga ut texten som ett exempel på obegriplig text utan att låta författaren komma till tals. Finns det någon som känner igen texten är ni så klart välkomna att höra av er.

Texten är troligen en sammanfattning av en avhandling. Den innehåller akademiska begrepp och långa meningar som beskriver vad boken handlar om i överskådliga ordalag. Ibland behöver vi använda ett specialiserat språk för att få fram exakt de nyanser som forskaren vill förmedla. Den akademiska branschen bygger många gånger på diskussioner kring olika begrepp och deras innebörder. En riktigt skarp forskare kan uttrycka sig så att hon kan förmedla sin forskning i en vidare krets än den akademiska.

Men varken Louise eller jag förstår särskilt mycket av vad den här texten egentligen handlar om, trots att vi har en viss erfarenhet av museologiska teorier. Därför tycker jag det är ett solklart fall där skribenten skrivit svårare än vad hon egentligen behöver.

Språkkonsulten Jenny Forsberg skriver i sin bok Tydliga texter:

Den skribent som använder onödigt krångliga ord kan ha många anledningar, här kommer några exempel:

  • Hon tycker att det låter finare.
  • Hon tror att man måste uttrycka sig på det sättet.
  • Hon förstår inte vad texten egentligen betyder.
  • Hon vill undvika ett känsligt ämne.

För att inte skriva onödigt krångligt är det viktigt att fundera över vem du skriver för. En text som bara kommer att läsas av jurister kan självklart innehålla fackspråk och ett avtal som ska hålla i en domstol likaså. Däremot behöver en begravningsbyrå som på sin hemsida berättar vad som gäller vid en bouppteckning förklara det på ett sätt som alla kan förstå.

Jag har också lagt märke till att vissa företag nu för tiden skickar med en enkel sammanfattning av villkorsförändringar när jag ska godkänna dem på nätet. Det är en god service som visar att företaget respekterar sina läsare genom att tala om vad villkorsförändringarna betyder för just mig. Det gillar jag!

Rätt text vid rätt tillfälle för rätt läsare.

Europeiska språkdagen

Den 26 september firas Europeiska språkdagen!

Syftet är att:

  • Göra allmänheten uppmärksam på hur viktigt det är att lära sig språk.
  • Öka medvetenheten kring ALLA de språk som talas i Europa.
  • Uppmuntra till ett livslångt lärande av språk.

Självklart vill Bergkvist ORD & TEXT också fira detta. Vi återkommer med info kring hur vi uppmärksammar dagen. Håll utkik!

http://www.sprakdagen.nu/

European Day of Languages

Språk är makt

Jag menar att alla egentligen behöver lättlästa texter. Alla tycker det är ganska skönt att läsa en text som flyter och som har enkla ord som är lätta att förstå och relatera till. Ingen vill egentligen ha krångliga, byråkratiska texter, fulla med fackspråk och bisatser.

Språk handlar om makt. Genom vårt språk kan vi utöva makt. Med en svår text med massor av tunga ord och krånglig meningsbyggnad kan man få människor att känna sig lite korkade. Ta till exempel ett brev jag fick från Arbetsförmedlingen en gång. Det var fullt av byråkratiska ord och skräckinjagande uppmaningar. Självklart handlar det om att Arbetsförmedlingen vill visa sin makt över mig, att jag måste göra som de säger. Men jag är övertygad om att de hade tjänat på att skriva en trevlig inbjudande text som talade direkt till mig i stället.

Detta gäller inte bara myndigheter och byråkrater. Jag tror företag också tjänar på att skriva tydliga och inbjudande texter till sina kunder. Och det är jag inte heller ensam om att tycka. De flesta PR-experter håller med mig.

Låt mig ta ett exempel. Häromdagen skulle jag köpa en rakapparat till min man. Då fick jag veta att den ena hade total flexsystem hydral sensor medan den andra hade tripple flash micro feeling (eller vad det var). Detta sa mig ingenting. Jag vill inte höra fackspråket. Jag vill veta att jag får en rakapparat som rakar bra, har blad som håller länge, och har en hyfsad laddningskapacitet.

Rakapparat-företagen tror kanske att de genom sitt fackspråk håller mig lite i schack och på avstånd. De vill visa att de kan nåt som inte jag kan och därför ska jag överlämna mig helt i deras händer. Men eftersom de får mig att känna mig lite korkad som inte förstår nåt om rakapparater så blir jag lite irriterad. Och en irriterad kund är inte så bra. Bättre då att skriva texter som bekräftar mig, som får mig att känna att jag faktiskt kan lite om rakapparater. Då känner jag mig som en smart kund som har kontroll över mina inköp.

Jag vill ge alla möjligheten att få läsa klara, tydliga och lättlästa texter, som i stället för att få människor att känna sig dumma, får dem att bli lite klokare och fatta smarta beslut. Alla människor har rätt att förstå text.

Därför har jag startat företaget Bergkvist ORD & TEXT.