….och vi hoppas på en fortsättning av projektet

Under hösten och våren har Bergkvist ORD & TEXT arbetat med att dokumentera projektet Osynliga gränser. Projektet är ett utbytesprojekt mellan Värner Rydénskolan i Malmö och Ängdala skolor i Höllviken. Syftet med projektet har varit att ”förebygga konflikter av främlingsfientlig natur och skapa förståelse och respekt för likheter och olikheter”. ORD & TEXT har följt projektet genom att vara med när eleverna har träffats, intervjua elever och lärare och fotografera träffarna.

Nu är dokumentationen klar. I den kan du läsa allt om hur projektet gick till, vad eleverna upplevde och vilka resultat det gett. Snart kommer också en film om Osynliga gränser.

Ladda ner rapporten

Rapporten är skriven för att vara lätt att läsa och ta till sig. En kommentar från en politiker som fick den var att den var skriven för politiker. Kanske är det sant, men det är också ORD & TEXTs specialitet att skriva tydligt, klart och enkelt, vilket uppenbarligen tilltalar politiker. Rapporten har många bilder från projektet och vill ge en känsla av collage.

Nu vill vi som arbetat med projektet ge fler elever möjlighet att träffa andra elever i områden som de annars inte skulle besöka. Vi planerar bland annat att uppvakta Malmö stad för att få till ett samarbete och söka pengar för en fortsättning. Det skulle vara fantastiskt att sprida idén om Osynliga gränser till fler.

Tack Karin Andersson på Exformation och Britt-Marie Magnusson för att ni gav mig förtroendet att arbeta tillsammans med er!

Från collage i projektet Osynliga gränser

På onsdag arrangeras seminariet Innovation och Tillväxt genom mångfald i Malmö. Konferensen handlar bland annat om hur alla ska kunna vara med och bygga morgondagens Sverige oavsett kön, sexuell läggning, funktionsnedsättning eller etnicitet.

Som en kommentar till konferensen (och egentligen till en mängd andra liknande arrangemang i Skåne på sistone) skrev Sydsvenskans ekonomiska krönikör och redaktör Thomas Frostberg att mångfaldsdebatten behöver få in fler aktörer. ”Annars är risken att mångfaldsfrågorna fortsätter hanteras som något mystiskt och svårt som bara personer med specialkunskaper eller en viss bakgrund kan engagera sig i.” Frostberg har verkligen en poäng. Det är oerhört negativt för en bransch när ett fåtal personer får tolkningsföreträde (oftast av välvilja) om vad som är bra integration respektive lönsam mångfald.

Jag skulle vilja lyfta ytterligare en annan faktor för ett bredare mångfalds- och integrationsarbete. Enkelhet. Ibland upplever jag att det finns en föreställning om att integration är svårt, att det finns så många fallgropar att trilla i. Det kan göra att få vågar göra något. Och de som gör något blir lätt kritiserade för att göra fel.

Några som inte var rädda för att dra igång ett ”mångfalds- och integrationsprojekt” var Karin Andersson och Britt-Marie Magnusson som startade projektet Osynliga gränser våren 2009. Deras idé var mycket enkel. En högstadieklass i Höllviken i Vellinge och en klass på Rosengård i Malmö träffas, gör saker tillsammans, lär känna varandra och får upplevelser med sig som förändrar föreställningar och påverkar vägval.

Skolklasserna i det här projektet kommer från skolor med på ytan olika förutsättningar men efter ett och ett halvt år med projektet vittnar nu eleverna om att de genom projektet insett att vi kan vara lika även om vi har olika bakgrund och religion t.ex. De säger att de har färre fördomar idag, att de har fått bra vänner och fått en egen bild av Rosengård respektive Höllviken.

Min roll var från början att dokumentera projektet. Men med min erfarenhet av liknande projekt har det lett till att jag tagit en mer aktiv roll i projektet. Den 26 april ska jag vara moderator vid avslutningsfesten för projektet. Det är otroligt roligt. Det som känns väldigt viktigt att lyfta fram då, är att med ganska små medel och en enkel idé kan man nå långt. Lyckad integration behöver inte vara en framgångrik företagsledare eller känd rappare, det kan också vara en högstadieelev med något färre fördomar.