Jag deltar just nu i en skrivarcirkel. I cirkeln skriver vi prosa och poesi och ger sedan respons på varandras texter. Den här veckan handlar det om att skriva en dikt och fokusera på bildspråk, alltså på metaforer och liknelser. I poesins värld är bilderna som vi förmedlar med texten viktiga. En bra poet måste kunna variera sitt bildspråk så att hon undviker klyschor eller utnötta fraser. Vissa fraser är så utnötta att de blir löjliga. Dina ögon är som brunnar att drunka i, är en klassiker som ingen tar på allvar längre.

Mitt förhållande till metaforer är komplicerat. Det är roligt att leka med metaforer. Det är spännande att hitta på nya kombinationer av ord som jag inte prövat tidigare. Men bildspråk är också lurigt. Det gäller särskilt när jag vill vara säker på att folk förstår det jag skriver eller säger.

Jag jobbade för några år sedan med något som heter Kontaktpersonverksamheten (hopplöst långt ord). Där var mitt uppdrag att matcha nyanlända invandrare med etablerade malmöbor så att de kunde träffas, prata och utbyta erfarenheter med varandra. Jag var ofta ute och berättade om möjligheten att få en kontaktperson för nyanlända. Det hände många gånger att jag måste förklara att en kontaktperson inte hade med eluttag i väggen att göra. Och faktiskt hände det ibland att infödda svenskar också missförstod vad det handlade om när vi undrade om de ville ha nya kontakter?

Att skriva texter som folk förstår handlar i stället om att försöka skriva konkret. Det är inte alltid lätt, men oftast går det om man tänker efter lite extra. Det kan till och med löna sig genom att man undviker att använda slitna ord som alla redan använt.

Ibland ser man på företags hemsidor formuleringar som den här: Vi fokuserar på helheten och erbjuder både anpassade samt paketerade lösningar för att alltid sätta slutanvändaren i centrum.

Med en sådan formulering måste läsaren gissa vad företaget menar. Kanske går det bra att gissa för någon som är van att tolka text. Men om företaget vill vara säker på att få fram sitt budskap är det bättre att vara konkret och skriva precis det som de vill att läsaren ska få reda på om dem, och inget annat.

Ett annat tillfälle när det kan löna sig att vara konkret är i utställningstexter. En utställningstext måste tala till sin läsare direkt, medan hon faktiskt står upp och troligen är på väg vidare. Texten måste också hänga ihop med och driva på berättelsen i hela utställningen. Då är det viktigt att texten berättar precis just det som besökaren behöver veta just där och då, och inget annat. Att skriva utställningstexter som fungerar, är nästan en konstform i sig, i alla fall när det utförs riktigt bra. Och då kan det konkreta till och med bli poetiskt.

Precis som det är viktigt att fundera över för vem du skriver, är det viktigt att fundera över sammanhanget du skriver för. Det lönar sig nästan alltid att vara konkret, och spara på metaforerna. Vill du skriva många metaforer är det bättre att gå med i en skrivarcirkel i poesi!