Almedalsveckan. Jag har inte bestämt mig än vad jag tycker om den här politiska festivalen. Det är mitt livs första och jag känner innan det ens dragit igång på allvar, att jag börjar bli lite mätt.

Jag kom hit i lördags på förmiddagen och hann bekanta mig med stan, och faktiskt vila en aning efter några veckor av långa arbetsdagar. Jag ska försöka sammanfatta några intryck, funderingar och lärdomar så här efter en första riktig dag.

Genusföretagarna hade sitt första seminarium igår. Det blev fullsatt och vi fick många intressanta frågor. Måste erkänna att vi var en del som var nervösa. Första framträdande på Almedalen. Hur gör man egentligen? Och ser inte publiken väldigt skeptisk ut?

Så här i efterhand förstår jag att de inte var skeptiska, utan seriösa. Vi var också seriösa. Kanske för seriösa. Nästa gång ska vi bjuda på mer skratt och mer på oss själva. Jag pratade länge under minglet med en person som höll på att starta företag inom vårt område och som bubblade av entusiasm och nyfikenhet på branschen. Kändes fantastiskt kul att kunna bidra med erfarenheter och kunskaper till en nybliven entreprenör.

Eftermiddagen präglades av missade seminarier. Försökte komma in Svenskt Näringslivs seminarium där de skulle presentera rapporten ”Konsten att strula till ett liv. ” Det hade varit väldigt kul att få se dem försöka förklara sig. Dessvärre var det fler än jag som tänkt den tanken och tillsammans med ett gäng andra hamnade jag utanför när portarna stängts för att lokalen var full. En flopp, som å andra sidan vägs upp av skadeglädjen över att de inte lyckades förklara sig särskilt väl och att de tycks ha floppat rejält själva. (Läs t.ex. DIK-bloggen och Niklas Starow)

Gjorde ett tappert försök att gå på något annat seminarium i stället, men gps:en i telefonen visade mig fel så inte heller där blev det något seminarium. I stället blev det uteservering och mingel med intressanta människor och en gammal bekant. Här borde jag kanske namedroppa ett gäng, men det ligger inte riktigt för mig av någon anledning.

Detta är kanske något av det som gör mig lite trött på den här tillställningen. Å ena sidan gäller det att hålla sig framme och ta plats i rampljuset. På det viset är det är fantastiskt roligt att Genusföretagarnas seminarium gick så bra och vi kommer promota vårt nästa seminarium så mycket vi kan. Så klart. Samtidigt vet jag inte om jag vill leva som vissa tycks göra här i Almedalen.

Å andra sidan tycker jag det är ganska skönt att försvinna in i in cognito-dimman ibland. Jag beundrar personer som Brit Stakston som orkar filma sig själv på väg till svts sändning och vara med där det händer och ha något att säga om det. Men jag tycker också det är rätt skönt att jag ligger kvar i sängen och softar i stället för att vara på väg till någon morgonsoffa eller frukostmingel. Jag gillar att ha möjligheten att träffa en massa spännande människor i vimlet och skapa nya kontakter. Men jag tycker också det är skönt att kunna välja bort.

Det är nog så jag vill ha mitt eget Almedalen- välja godbitar och också hinna njuta av ett vackert somrigt, men dimmigt Visby.