Twitter
Följ sofiesord på Twitter
Facebook
Gilla ORD & TEXT på Facebook

På spaning i Köpenhamn

ORD & TEXT åkte på spaning till Köpenhamn och har några bilder att visa upp och några åsikter att berätta om.

Vaeggen har sina poänger, men att försöka imponera på kräsna museimänniskor från Malmö är svårt.

Den får pluspoäng för själva idén, för viljan att föra stadens historia ut i staden, där människorna befinner sig. Också för de snygga animationerna, den omdelbara, intuitiva uppbyggnaden, och för möjligheten till att själv lämna kommentarer och bilder. Det kändes modernt! För de många detaljerna som fanns att upptäcka och för modet att ställa ut dyr teknik i snömodd och bland klåfingriga medborgare blir det också pluspoäng.


Minuspoängen kommer av att det var svårt att överblicka, särskilt för någon som inte känner Köpenhamn så väl. Den fina tekniken kan säkert utvecklas till att bli ännu mer användarvänlig och lätt att förstå. Vi saknade ljud och musik från de olika epokerna. Jag kan heller inte säga att jag vet mer om Köpenhamns historia nu än innan besöket. Kanske är det inte heller meningen.
Kanske är känslan av att nå ut med museibudskapet till folket viktigare, liksom möjligheten för folket att få berätta sina historier.

Kvinnliga konstnärer?

På en återträff med min gymnasieklass under julhelgen träffade bland andra jag min svensk- och historielärare, Sture Gunell. Nu för tiden föreläser han om konst och berättade bland annat om hur han ofta blir ifrågasatt när han föreläser om kvinnliga konstnärer. Det är inte sällan unga kvinnor som upprörs och undrar varför han talar om kvinnliga konstnärer och på vilket sätt de är just kvinnliga i sitt konstnärskap.

Jag kan känna igen mig i de där som ifrågasätter en äldre man som plötsligt ska lyfta fram kvinnliga konstnärer, när hela konstnärskanon är full av män som aldrig blivit kategoriserade (och bedömda) just utifrån att de är män. Och jag själv ifrågasätter gärna epitetet kvinnlig framför t.ex. företagare, som jag skrivit om tidigare.

En google-sökning på ordet ”kvinnligt” ger en hel del absurda förslag på ord att sätta efter ”kvinnligt”: Kvinnligt håravfall, kvinnligt ledarskap, kvinnligt företagande, kvinnligt könsorgan, kvinnligt naturväsen, kvinnligt entreprenörskap, kvinnligt manligt, kvinnligt ordspråk sov. Det är ganska roande när man börjar fundera mer på det här ordet och vad det för med sig.

Kvinnlig konst?

Men vad ska vi säga då? Vi behöver ett ord för konstnärer som har två x-kromosomer helt enkelt. Konstnärer med snippa. Och gärna på samma gång ett sätt att tala om män som är konstnärer som inte automatiskt gör dem till norm.

Eftersom jag hävdar att det är viktigt att vara medveten om vilka ord vi använder och vad orden signalerar lovade jag Sture att försöka hitta ett ord som kan fungera och jag i min tur ber mina läsare om hjälp! Hur ska vi tala om konstnärer som är kvinnor, där det är relevant att tala om dem som kvinnor, men utan att för den skull tillskriva dem essentiella, orubbliga, kvinnliga egenskaper? Vad tycker du? Finns det kanske redan ett bra ord? Har du fler exempel på när epiteten kvinnlig och manlig blir problematiska?

Vill du läsa mer om konst och jämställdhet rekommenderar jag boken Konsten så funkar det (inte) av Vanja Hermele som ges ut av KRO.